Våra kompisar väntade på oss utanför färjeterminalen, när vi kom till Helsingfors.
Vi var först på kyrkogården för att besöka vår familjegrav och sedan åkte vi till Munksnäs för att äta lunch.
De hade valt en gammaldags, populär kvarterskrog, Ukko-Munkki från 1954 till vårt lunchställe.
Jag hade aldrig varit där tidigare. Trivsamt- och maten var supergod!
Nästa stopp var en överraskning.
Ingen snö, lite frost på sin höjd, men vacker soluppgång idag. Himlen var alldeles rosa.
Plusgrader på dagarna och någon minusgrad på nätterna.
Dagen är en minut längre än före vintersolståndet. Det märks förstås inte, men ger hopp om ljusets återkomst.
"Juldagen är den skönaste dagen på hela året..." enligt Johans mamma i boken Johans jul av Eva von Zweigbergk.
Då leker barnen nämligen med sina nya julklappar. Det är en av böckerna vi alltid läser före jul.
Det blev verkligen en skön dag: Lång frukost vid öppna spisen, läsning och en fyra kilometers skogspromenad. Mat behövde man inte laga. Det var bara att ta något ,som fanns i kylskåpet.
Jag önskar en riktigt God Jul till alla mina läsare, just nu över 300 personer/dag.
Vi hade en lugn julafton med många traditioner.
En lång frukost med bl.a. julgröt. (Jag fick inte mandeln.)
Julfrid (en 700- årig tradition) från Stora torget i Åbo på tv.
Lunch med svensk och finsk julmat.
Julklappar. Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson julafton på tv.
Middag och julfika senare på kvällen.
Julbastu är ett måste hos oss.
Imorgon hinner vi inte basta, alltså fick vi göra det redan i söndags.
Satt i 80 graders värme till slut alldeles själv och lyssnade på eldens knastrande.
Så avkopplande!
Trädgården i morse.
Man kan ju inte kalla det där för snö, men frost var det i alla fall.
-1* kändes kallt. I kväll visar termometern ännu lägre temperatur, -4*. Det kanske äntligen blir vinter?
En lerpöl med is på såg (nästan) ut som en Sverige-karta. Norrland hade blivit smal och Mellan -och Södra Sverige mycket bredare.
En krysantemum från Finlands självständighetdag 6/12 har stått i vasen i sjutton dagar och är fortfarande (nästan) lika fin. De blå blommorna har vissnat.
